christinarooth

Mina åsikter om Yras MH

Fick en fråga angående vad mina egna åsikter är gällande Yras MH samt vad man strävar efter inom rasen så tänkte att jag kan skriva ett inlägg här hur jag ser på saker gällande MH:t och vad jag vill ha när det gäller mina hundar.

Jag tycker Yras MH gick perfekt i min egna mening. Jag (och även inom rasen) strävar man efter en hund som är glad i folk, tillgänglig och vill sammarbeta med människor vilket Yra visade tydligt på MH:t. Jag själv vill även ha en hund med bra gripande och kamplust vilket förenklar det hela när man tränar/tävlar olika hundsporter vilket Yra har. Hon har faktiskt mycket bättre gripande än många brukshundar har, vilket även beskrivaren och testledaren påpekade.

Att hon sticker i väg på dumpen, skrammel och spöken gör mig ingenting eftersom att hon faktiskt kommer tillbaka med stöd från mig (och när hon märker att det är en människa på spökena) hon har också en väldigt stor nyfikenhet efteråt på avreaktionen och kikar gärna vad t.ex. dumpen verkligen är utan att för den delen har kvarstående rädsla.

På alla MH jag varit med på så är det väldigt ovanligt att det är en hund som inte gör undanmanöver eller bryr sig alls på dumpe och skrammel. Jag kan också säga att lika gärna som man inte vill ha en hund (inte jag i alla fall) som bara flyr till parkeringen och inte tar sig fram själv för att se vad de faktiskt var som hände så vill i alla fall jag absolut inte ha en hund som inte bryr sig alls eller direkt flyger fram till dumpen/spöken.

Att ha en sådan självständig hund som gör det kan bli mycket svår att ha i vissa situationer eller ha en sådan som ren familjehund. Jag menar absolut inte att så självständiga hundar är fel, det är dom absolut inte om man använder dom till rätt ändamål men det är inget jag strävar efter gällande mina bostons då det kommer bli mycket svårt att hitta valpköpare till en sådan boston.

En av min farmor och farfars hundar hade t.ex. på mentaltestet (som man kan göra efter att hunden är MH beskriven när det gäller bruksraser) 282 poäng av 300 möjliga enligt gamla poängsättandet, en sådan hund är väldigt påfrestande som ren sällskapshund men perfekt som polishund, vilket jag inte strävar efter med mina.

Likadant att ha en hund som sticker ut direkt på avståndsleken utan att tänka efter är inte heller något jag strävar efter utan är nöjd med Yras beteende som blir nyfiken/tänker till men som sedan tar mod till sig och sticker ut när hon ser att det är en människa med leksak där ute, alltså tar sammarbetet och tillgängligheten över där.

Lilla bytet är jag nöjd med, jaktlust i "rätt mängd" är önskvärt är ju trots allt en terrier och det blir lite enklare att träna en hund som har ett visst intresse för jakt enligt min mening. Skottfasthet är absolut något som är riktigt viktigt för mig då jag inte önskar att ha/avla på en hund som är skottberörd, dock så tränar jag aldrig skott med mina hundar.

Detta blev en lång text men är i alla fall mina reflektioner i stora drag gällande MH:t, hoppas ni förstår vad jag menar!

2012-10-18 @ 12:52:50 Permalink Vi tycker till Kommentarer (2) Trackbacks ()

En fråga till er med icke avelshundar

Ja, som rubriken lyder så har jag en fråga till er som har hundar som inte är tänkta att gå i avel och den lyder så här - Gör ni hälsotesterna på hunden ändå eller hoppar ni över det eftersom den inte ska gå i avel?

Är lite intressant tycker jag det där hur en del resonerar kring hälsotesterna. Lillkorven ska ögonlysas imorgon inför kommande parning men även om hon inte skulle paras hade jag gjort hälsotesterna som "krävs" för rasen.

Jag resonerar som så att det är fasiken inte så mycket pengar man lägger på hälsotesterna om man jämför med allt annat man lägger pengar på gällande hunderiet samt att det är schysst att göra både mot uppfödaren, mot rasens utveckling och hälsa samt att jag själv får veta att min hund är frisk.

Stora korven är både patellaundersökt och ögonlyst trots att det inte är tänkt att herrn ska gå i avel.

Hans hälsotester gjorde jag när han fyllde 1 år. Jag har även tänkt göra en ögonlysning på honom igen nästa år när han fyller 5 år för att se statusen på ögonen även då eftersom att katarakt och andra former av starr och ögonproblem förr varit vanligt på rasen.

Så resonerar alltså jag, medan andra resonerar annorlunda & därför tycker jag det vore intressant att se hur ni andra tänker gällande detta. Så tyck till nu!

2012-09-09 @ 19:27:45 Permalink Vi tycker till Kommentarer (11) Trackbacks ()

Tanten & hunden

Igår när jag och hussen skulle gå till spårvagnen för att åka in och se snabba cash 2 så fick jag syn på dom igen, ja den där tanten och hunden jag skrev om i våras här. Staffblandningen som springer lös och som sprungit fram till mina samt orsakat världens slagsmål. Hunden med den "jättetrevliga" (förstå ironin) matten som inte ens ber om ursäkt till folk vars hund hennes hund precis har halvt slitit i stycken utan bara går där i från.

Har inte sett till varken hunden eller tanten sedan slagsmålet inträffade men igår kom den susandes, lös så klart, med matte gåendes 300 meter bakom. Hon hade koppel på hunden denna gång, det lilla problemet var bara att hon inte höll i det utan hunden susade fram glatt längs cykelvägen med kopplet hängades efter sig och matte gåendes i sakta mak bakom.

Okey, då undrar jag vad som hade hänt där om jag var ute med korvarna. Har ju redan stött på honom när jag haft korvarna med mig och vet att han inte "bara vill leka". Eller om grannen kommit och gått med sin cane corso?

Det är fan inte kul att behöva gå på helspänn här ute hela tiden för att det bor en jäkla massa miffon runt om som tror att naturreservatet är en rastgård för hundarna.

Äh, vet inte vad jag ville få ut av detta inlägg egentligen. Bara att om det händer något så kommer jag antagligen göra mig olycklig på tanten.

Kompisarna Edwin & Yra.

2012-08-23 @ 10:22:00 Permalink Vi tycker till Kommentarer (2) Trackbacks ()

Nu får det räcka!

Nu på förmiddagen avnjöt jag och korvarna en långpromenad efter vår sovmorgon, börjar jobba ikväll så det behövdes. Vi hade en jättetrevlig promenad med kontaktövningar och godissök till den där jävla (ursäkta språket) Sigge kommer farandes lös igen!! Ni kan läsa ett av många arga inlägg om Sigge här.

Yra har precis slutat löpa och luktar fortfarande gott enligt de flesta hanhundar så Sigge hänger sig klistrad bak i röven på Yra var av jag fotar bort hunden.
Husse gör sig synlig och kommer i sakta, sakta mak (alltså en sengångare skulle springa om honom) framåt.

Jag ropar till honom att "Nu jävlar får det vara nog, hämta din jäkla hund om du inte vill ha den uppsydd på djursjukhuset!"
Jag nämde också att "jag har både hane och löptik så ta bort din hanhund!"
Ägaren bryr sig inte var på jag tar och hystar undan hans hund från Yra återigen med armen.
Ägaren står alltså så nära sin hund så han skulle kunna koppla den genom att bara böja sig ner.

Jag - "Men koppla din hund då?"
Ägare - "Det går inte..."

ÅHH! Om han haft lydnad på sin hund så hade det kanske gått bättre? Vafan ha inte hunden lös?!
Jag blir ännu argare och säger till ägaren att jag ska anmäla honom och han svarar mig med "gör du det".

Bra!
Sagt och gjort ringde jag polisen nu när jag kom hem. Fick prata med en mycket trevlig dam som berättade, precis som jag redan visste att det inte är mycket att göra.
Hon gav mig dock 2 tips.

- Fota till hunden så den försvinner
- Koppla hunden när den kommer själv och ta med den hem. Lämna sedan in den på en valfri polisstation. Då får ägarna både besväret att hämta den plus att man får reda på vad dom heter.

Hon berättade även att om mina 2 är kopplade och skulle bita (mot all förmodan) den som kommer lös så är det inte mitt ansvar utan den andra hundägarens. Polisen tog även och skrev upp hund och ägare så att dom har det sparat.

Så jävla tråkigt att det ska behöva finnas sådana här människor med hund!

Korvarna på den trevliga delen av promenaden.

Godisletande!

2012-05-15 @ 12:25:24 Permalink Vi tycker till Kommentarer (5) Trackbacks ()

"Bruksmeriter har man ju jobbat sig till"

"Det är ju roligare med bruksmeriter än utställningstitlar på sin hund, bruksmeriterna har man ju jobbat sig till."

Den kommentaren hörde jag när vi satt och fikade i helgen på kursen. Alltså ursäkta men vad gör en bruksmerit bättre än en utställningsmerit?

Jag tror att folk inser helt enkelt inte hur rent ut sagt jävla mycket jobb man lägger ner om man håller på med utställning. Det är minsann inte att bara koppla på hunden i ett snöre och sedan gå vänstervarv.
Det tränas ofta och mycket och det är framför allt massor med träning och teknik för mig som handler.
Bara för att jag ställt en bostonterrier så betyder inte det att jag vet exakt hur jag ska ställa en annan boston, eller schäfer för den delen. Alla hundar inom rasen ser ut olika anatomiskt och ska därför ställas på olika sätt och med olika tekniker för att visas på bästa sätt. Det är otroligt mycket jobb, men skoj är det!

Jag älskar utställning, jag älskar lydnad, rally, spår och det mesta annat. Men vad säger att min spårtitel är mer värd en en titel som t.ex. Svensk utställningschampion?

Varför ska det alltid klanka ner på de som ställer sina hundar och även tvärtom? Varför måste det vara antingen eller?

Strävar man inte efter att ha en hund som ser ut som den ska ( det är väl delvis på grund av utseendet man väljer en ras) OCH funkar att jobba med? Hunden ska väl funka i bägge delarna? Kan inte jag vara både bruksmänniska och utställningsnörd?

Jag åker i alla fall till brukshundsklubben med mina med stickade tröjor på dom, rosa kläder på mig och trots att jag är en sådan utställningsnörd så spöar vi skiten ur många.

Mina hundar ska se ut som en bostonterrier och gå att jobba med.
Det är i alla fall det jag vill uppnå med min framtida avel.

2012-05-06 @ 12:18:31 Permalink Vi tycker till Kommentarer (3) Trackbacks ()

Sluta lek hjälte

Om någon råkar ha en hund som på något sätt att sjuk och sedan berättar detta för någon så brukar man ibland få höra "Ja, men så är det ju med uppfödare. Bara pengar vettu!" Detta gör mig så in i helvetes förbannad uppriktigt sagt.

Ja det finns uppfödare i alla raser som inte är seriösa. Ja det finns uppfödare som ser mellan fingrarna och avlar på sjuka djur, ja det finns uppfödare som bara tänker pengar och ja, det finns uppfödare som inte bryr sig så mycket helt enkelt.
Men detta är den lilla delen.

Alla uppfödare, hur noggranna dom är må vara, hur noga dom följer alla hälsotester, regler och lagar så kommer dom få en valp som blir sjuk då och då. Det händer alla.
Men vafan? Verkar precis som att folk tror att vi då sitter hemma och gnuggar händerna, skrattar elakt och tänker "YES!! En sjuk hund till!!!"
Jag kan desutom tillägga att bedriver du seriös avel med alla hälsotester, importer, utställningar och allt där till så blir du fan i mig inte rik.
Ja, det är beklagligt och hemskt tråkigt och smärtsamt för den som har råkat köpa denna valp som nu är sjuk. Som kanske har patella, problem med magen, allergi eller något annat.

Men även 2 friska djur kan ge upphov till en icke frisk individ. Kolla bara på oss människor, helt friska föräldrar kan få ett sjukt barn. Så är det, naturens gång. Tråkigt men sant.

Och när seriösa uppfödare erbjuder sig att hjälpa till med den sjuka hunden, tar sin linje ur avel eller erbjuder sig att köpa tillbaka hunden så tycker jag det är ett bevis på att dom ändå gör allt dom kan och förstår valpköparen.
Nu menar jag inte, precis som jag skrev innan att det är alla uppfödare som är bra.

Men det som stör mig mest är när personen som nu då råkar få en hund som är sjuk på något sätt ( nu pratar vi inte om livshotande och dödliga sjukdomar) ska beskylla uppfödaren, till varje pris bevisa att hunden är sjuk, bilda grupper med andra som har sjuka hundar och helt plötsligt ska "gå ut och värna om rasen!!".

Precis som om dom gör världens mest heroiska insats och är sååå duktiga.
Man vet när man köper hund att man kan ha otur, det vet man om och jag förstår att det inte är kul att bli den som köper en sjuk hund.
När man sedan beklagar sig över hur dyrt det är att ha en sjuk hund så kan jag bara säga att JA, det är dyrt att ha en hund och det är alltid dyrt när dom blir sjuka.
Det skulle du ha tänkt på innan du köpte hund.
Jag tycker inte heller det är kul att betala veterinärräkningarna men (nu diskuterar jag seriösa uppfödare) det är fortfarande inte uppfödarens fel att det blev tight om pengarna denna månaden på grund av veterinärbesöket.

Det jag vill få fram av detta, något flummiga inlägg är att om du har en uppfödare som är seriös, som har erbjudit sig att hjälpa till, köpa tillbaka, ta linjen ur avel eller var det nu kan vara så sluta bedriv något jävla slags korståg.

Det är inte kul att ha en sjuk hund, det har jag också haft men det behöver inte alltid vara någons fel.
Det finns också något som heter otur.

2012-03-25 @ 16:18:31 Permalink Vi tycker till Kommentarer (4) Trackbacks ()

En jävla trend

Ja det där med avel. En ständig och hett diskuterad fråga.
Lite av mina åsikter kring detta kan ni läsa här eftersom att jag skrivit en del om det i tidigare inlägg.

Något jag kan bli irriterad över är att så många motiverar sin planerade parning med att "Jamen hon är ju såååå trevlig så vi vill ju ha en valp efter henne!"

Jaha, hur ofta blir det en valp då? Vad ska du göra av resten? "Jamen dom säljer man ju så klart!" tänker då många. Ja visst, precis som om det är så lätt.
Om man nu inte vill sälja till första bästa ufo som dyker upp och vill ha en valp, har du då plats att ha kanske 4 valpar kvar hemma tills dom är kanske en 11 - 12 veckor? Har du tid att vara ledig eller kan du planera in den extra tiden som krävs med jobb och allt annat?
För valparna kräver mycket tid och passning, särskilt om man har mer än en kvar hemma.

Något annat som inte folk heller har i åtanke är att valpningen inte alltid går sådär jäkla smidigt.
Allt är liksom inte rosa fluffiga moln och söta små tjocka valpar.
På uppfödares hemsidor ser man så klart bilder på söta valpar och många blir kanske sugna på att ta en egen kull men det finns mycket som kan hända som man inte skriver ut på hemsidan.
Saker man inte berättar även om det faktiskt hände med just den aktuella kullen.

- Tiken kan få mjölkstockning och då får du eventuellt sitta där och flaskmata valparna 1 gång/timmen + veterinärbesök med tiken.
- Tiken kanske blir sjuk och inte orkar ta hand om valparna, kan du ta hand om dom då?
- Tiken kanske behöver göra kejsarsnitt. Har du pengar till det? och tid till eftervården? Tiken kan också ha väldigt ont efteråt, har du tid att hjälpa till med valparna?
- Tiken kan dö. Sådan är sanningen att vissa tikar dör på grund av olika komplikationer, tycker du att din "kull för att du vill ha en söt valp" är värd det? Kan du ta hand om valparna som blir kvar?
- I absolut värsta fall kan tiken under kejsarsnitt dö eller dö av blödningar efteråt och valparna kan dö av narkosen. Då står du där med ingenting utom en fet veterinärräkning. Har du tänkt igenom det?

Nu menar jag inte att avskräcka alla men det känns som om det har blivit en jävla trend att
"ta en kul på sin söta tik". Jag menar bara att för din men framför allt för hundarnas skull så ska du vara väl medveten om riskerna och kostnader.

Menar heller inte att avskräcka folk från hundavel men att föda upp är helt enkelt något som inte passar alla.

2012-03-06 @ 10:55:19 Permalink Vi tycker till Kommentarer (6) Trackbacks ()

Idag small det

Som jag har skrivit innan så är det tyvärr så att i Ruddalen här i Göteborg så har många sina hundar lösa utan att egentligen ha lydnaden på dom för att ha det. Väldigt tråkigt för oss alla andra.
Idag small det & det rann över för mig kan det sägas, denna gång vad dock inte hårbollen Sigge inblandad utan följande skedde,

Gusten & jag tog varsin hund idag och traskade iväg på en långpromenad, fint solsken och frid och fröjd.
När vi kommit en bit på vägen så ser vi en kvinna ståendes på grusvägen och titta åt vårt håll.
När vi kommer fram så undrar hon om vi sett hennes hund vilket jag svarar att vi inte gjort.
Hon berättar då att han sprang i förvag och att hon nu inte hittar honom "han är en stor ljusbrun blandras" tilläger hon.
Hon går åt de håll vi går eftersom att vi inte mött honom på vägen och mycket riktigt, där framme står han.
En ganska stor amstaffblandning (absolut ingenting emot sådana hundar, grymt fina hundar) som när den får syn på Teo som jag håller i kopplet, kommer i full galopp med ett kroppsspråk som säger mig att han inte bara vill "hälsa".
Jag hinner kasta upp Teo under armen och Gusten drar upp Yra. Då kommer hunden istället fram och ska hoppa upp på mig för att nå Teo. Jag ryter i med det värsta "NEJ, GÅ HEM MED DIG!" vilket gör hunden ganska spak.
Matte gör under denna tid ingenting.

Gusten ryter till henne att hon ska hålla hunden kopplad men hon går bara där i från.
Suck tänker vi och fortsätter vår promenad i solen, jäkla människor. Men det tog inte slut där.

När vi nästan är klara med vår runda och på väg hem så möter vi en kille med en liknande blandning som vi brukar träffa på våra promenader. Hans hund är inte heller alls trevlig och hatar verkligen andra hundar men han har den alltid i koppel.
Vi hejar och går förbi honom och i ögonvrån ser jag någonting röra sig. "Nu kommer den lösa hunden igen" säger Gusten och jag hinner tänka att "nu smäller det".
Den lösa hunden rusar fram till den andra hunden vi nyss mötte och ett jävla slagsmål utbryter.
Matte ropar inte, säger ingenting och skyndar sig inte fram. Där står den stackars killen med sin hund i koppel i fullt slagsmål med den andra hunden och kan inte för något i världen sära på dom.
Som tur är kommer en kille springades och drar bort den andra hunden i selen den har på sig.
Matte kommer efter mycket tid fram och säger inte ett ord utan ska bara ta sin hund och gå.

Då rann det över för mig kan jag säga. Med Teo under armen stegar jag fram mitt i alltihopa och står som ett psykfall och skriker på henne att hon ska fan i mig be killen om ursäkt och "va fan tänker du med kärring?!!"
Hon säger åt mig att hålla käften vilket får Gusten att härskna till ordentligt på henne.
Hon ber inte om ursäkt , kopplar istället sin hund och ska låta den "gå fram och hälsa" på den hunden den nyss slogs med. Eh..?
Bägge hundarna vill genast ha ihjäl varandra igen varpå killen säger att hon inte får släppa fram sin hund till hans hund.
Då säger kärringen "Tack detsamma du!" och så går hon.

Alltså...eh?? VAFAN ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK?!
Hur kul hade det varit om jag gått med bägge mina själv? SUCK.

2012-02-26 @ 21:01:14 Permalink Vi tycker till Kommentarer (5) Trackbacks ()

Nu är rann bägaren över...

Nu är jag riktigt jävla arg så detta blir ett jävligt bittert inlägg med många fula ord.

Ni vet Sigge? Sigge den lilla hårbollen som alltid springer typ 200 meter framför matte och husse? Sigge som har sprungit fram till oss typ 5 - 6 ggr och jag har aldrig fått en ursäkt?

Här är dagens historia,

Jag är ute och tränar och motionsgår med Yra när jag ser en gubbe typ 200 meter framför oss.
Ser att det är Sigges husse och han ser oss. Lite där efter så dyker matte upp också och sedan Sigge som springer i full fart mot mig och Yra.
Jag ryter då i med ett riktigt elakt nej och deras hund flyttar på sig.
Dom kallar fortfarande inte in sin hund eller låtsas inte ens om mig.

Då rinner det över lite för mig och jag kan inte hålla käft längre.

Jag - "Men för i helvete! Detta är 6:e gången er jävla hund springer fram till mina hundar!! Kalla för fan in hunden eller så har du för fan inte hunden lös. Det står klart och tydligt skyltar uppsatta om det!!"

Sigges ägare - Ignorerar och kallar fortfarande inte in hunden, muttlar på danska till varandra.

Jag fortsätter gå och 4 meter senare så har jag deras jävla hund på Yra igen.

Jag - "Men vafan är det ni inte fattar? Ni ska vara jävligt glada över att er hane inte sprungit fram till min när min tik löpt, då blir det jävligt synd om er hund. Om man är rädd om sin hund så kallar man väl för fan in hunden!"

Sigges ägare - "Men din hund är ju intresserad av vår nu ju!"
Jag - "Men hon är ju KOPPLAD för fan! Min hane går lös och han kommer när jag ropar!!"

Dom surar och säger ingenting, jag blir så jävla arg på sådana här idioter rent ut sagt.
När jag sedan gått en liten bit så mötte jag ett annat par som bor nära oss som har en cane corso blandning som är ganska gammal men inte jätteglad i andra hundar och dom brukar få kämpa för att hålla i han ordentligt.
Jag hejade på dom (även om deras hund kanske inte är perfekt uppfostrad så är dom i alla fall medvetna om sitt problem och gör också något åt det!) och talade om för dom att det går en lös hund lite längre fram som inte kallas in.

Jag hinner gå typ 100 meter så hör jag "Sigge...men kom då" och vänder mig om och ser deras hundfan springa fram till cane corso hanen, suck...

What to do? Blir så trött.

Ska köpa en sådan här jävla skylt och hänga på mina hundar,

2012-02-23 @ 13:28:07 Permalink Vi tycker till Kommentarer (4) Trackbacks ()

Välj ras med hjärta och hjärna istället för ögonen

Jag fick en fråga om jag kunde ge lite råd om vad man ska tänka på när man köper hund, väljer ras samt vad som är bra som första hund.
Tänkte att detta ämne passar bra som dagens tips! Svaren från frågestunden kommer senare ikväll, kanske kommer in någon fråga till fram emot eftermiddagen.

Först och främst så tycker inte jag att det finns någon ras som är en bra "första hund" eller "barnhund".
Alla raser funkar perfekt som detta, om du ger dom det som dom kräver och om du passar ihop med rasen.
Det är vi som väljer hunden och inte tvärt om, därför ska också vi då anpassa oss efter rasens behov.

Alla människor lever olika, vill ha ut olika saker av hundägandet samt vill ha olika egenskaper hos en hund.
Jag till exempel älskar bostonterrierns energi medan andra vill ta livet av sig efter en kvart ihop med dom.
Jag skulle dö att ha en hund som man får släpa runt på promenad eller som aldrig gör ett väsen av sig, andra tycker det är perfekt. Ja, ni förstår vart jag vill komma.

Mitt första och bästa tips är - Välj ras med hjärta och hjärna istället för ögonen.
Klart man inte vill ha en "ful hund" men gå inte efter utseendet i första hand när du väljer hund, även om det är lätt.
Bara för att du tycker hunden är söt eller fin så kanske den inte alls passar till de liv du lever och de aktiviteter du vill göra med hunden.

Jag tycker det är eklast att göra följande,

- Gör en lista! Vilka egenskaper vill du absolut att din hund ska ha? t.ex. att den inte ska ha lätt för att skälla, inte är reserverad mot nya människor.
Gör även detta på de egenskaper du absolut inte vill ha. Till exempel absolut inte en jakthundsras eller en ras som är väldigt väldigt envis.
Tänk på att man givetvis inte kan förutsäga prick hur hunden kommer bli bara för att man väljer en ras med vissa egenskaper, finns ju olika individer där också.

- Gör en likadan lista gällande utseendet. Lång eller kort päls? Slät eller sträv? Stor eller liten hund?

- Skriv ner hur mycket träning i timmar per vecka du är villig att lägga ner tid på, har du tid med att stå på apellplan 4 timmar i veckan? Hur mycket pälsvård är du villig att lägga tid på? Hur många timmar i veckan kan du lägga på att motionera din hund? Om du väljer en trimras, har du råd med att lämna in den på trim eller ska du lära dig trimma själv?

Sen sätter man sig helt enkelt ner, slår ihop dessa listor och börjar beta av de raser som finns.
Oftast kan man ju sålla bort ganska många raser på en gång.
Ett bra sätt att få info om olika raser på är på svenska kennelklubbens hemsida.
Så då gäller det att hitta en ras som passar med det du vill ha och vill få ut av hundägandet.
Sedan har de flesta raser en egen rasklubb, precis som bostonterrierklubben där man kan gå in och läsa mer om rasen man är intresserad av. Jättebra att kika på för att få veta mer!

Ett tips är att om man är intresserad av en ras kan man kontakta flera olika uppfödare inom rasen och inte bara en. Kan vara nyttigt och bra att höra om rasen från flera olika som är vana vid rasen och inte bara en människas uppfattning.

Eller åk på utställning och titta! Jag berättar gärna om min ras för människor som är intresserade av rasen när jag är iväg på utställning och de vet jag att de flesta andra gärna gör också!

Hoppas detta var ett litet råd på vägen, annars får ni fråga mer!

Stålrotens L-kull 2½ vecka gamla på bilden.
Lime, Lystra, Luna, Lovis, Labolina, Lille Best, Luri-fax och Leija.

2012-02-14 @ 15:41:59 Permalink Vi tycker till Kommentarer (4) Trackbacks ()

Att bli irriterad

"Jag kom nyss in från en lång jävla promenad med hundarna, det brukar vara jätte skönt men idag var det ett helvete! Jag blev så jävla irreterad idag.. Det var hundar ute typ överallt så både X och XX var helt stirriga och skulle dra hit och dit. Och inte går dom andra hundägarna genvägar inte, nej jag måste dra med mig båda mina stora, starka hundar runt om medans dom står där med sina små skit hundar bara väntar på att man ska gå förbi.."

Ja, detta citat hittade jag på en blogg jag brukar läsa. Ingen nämnd ingen glömd.
Jag är inte den som brukar bry mig om vad andra skriver så värst mycket.
Framförallt när det gäller hundar som drar, skäller, är strirriga eller har andra "problem" så brukar jag tänka att man vet aldrig hur ägaren och hundens situation ser ut, dom kanske tränar på att sluta skälla jättemycket, vad vet jag?!

Men när man skriver så där som ovan, ja då blir jag lite irriterad. Om jag möter någon på till exempel cykelvägen här hemma och mina hundar inte bryr sig och går på bra medan den andra ägaren, oavsett storlek på hund har en hund som härjar och drar varför ska då jag gå ut i diket då för att gå en omväg?
Ska jag då behöva välja att gå åt ett annat håll bara för att vederbörande inte orkar med sina hundar och tycker situationen blir jobbig?

Nej du, där går gränsen.

2012-01-24 @ 14:35:33 Permalink Vi tycker till Kommentarer (3) Trackbacks ()

Så många andra sätt

Tack för alla tipsen angående hurtta selarna och halsbanden!
hurtta vintertäcke till Teo och det har funkat superbra.
Har även fått tips om att kolla på puppias selar, ska kika på dom!

Idag har det blivit en härlig långproemand med lite kontaktträning på morgonen efter jobbet.

Mötte på hemvägen en västgötaspets som inte var riktigt glad på andra hundar.
Tyvärr så tog matte och läxade upp sin hund med att dunka
handtaget på rullkopplet i ansiktet på hunden (!)

Vafan liksom
Blir helt paff över att sådan hundträning fortfarande existerar år 2011.
Eller kanske bara är sorgligt att en del helt enkelt gör så på grund av okunskap.
Hur som helst är det himla tråkigt, finns så många andra bra sätt att träna med sina hundar och bygga upp en bra kontakt än att banka på dom med diverse tillhyggen.

Förra året var det så här mycket snö, idag är det 5 plus och jag hade flecetröja på promenaden.
Hur har ni det hos er?

2011-12-17 @ 12:52:15 Permalink Vi tycker till Kommentarer (3) Trackbacks ()