Att ha hunden i bur är någonting det diskuteras vilt omkring och åsikterna om detta är blandat.
Jag säger ja till bur.
Jag säger inte ja till att ha hunden i bur hela tiden, absolut inte utan vatten och jag vet att det finns lagar gällande detta.

Det jag däremot förespråkar är att alla borde burträna sin hund.
Sen behöver man inte använda den i vardagen för det. 
Buren ska vara en plats där man kan slappna av, hur stökigt det än må vara runt omkring. En trygghet.

Mina hundar är burvana sedan små.
Dom tycker helt enkelt om sin bur och går gärna in i den (deras burar står alltid öppna.)
Jag övar detta med mina redan några dagar efter att jag fått hem valpen. Sätter in den i buren korta stunder när jag till exempel lagar mat eller duschar. Är man smart så passar man på när valpen är trött, inte när den precis vaknat.
Piper den? Ja, klart dom piper i början men dom vänjer sig. Är bara mattehjärtat som det gör lite ont i, valpen tar liksom inte skada av detta.

Varför tränar jag detta då och tycker det är så himla bra? Jo för att som jag nämnde ovan så blir buren om man tränar rätt en trygghet och en plats att slappna av på.
Detta underlättar till tusen när man en dag hamnar i dessa situationer där man kanske helt enkelt måste ha hunden i bur en stund.
Som på en utställning eller hos veterinären. Under de år jag har jobbat har jag haft otaliga hundar som aldrig har suttit i bur och som när dom sedan hamnar hos en hos veterinären stressar halvt ihjäl sig.
Är man 8 år och aldrig suttit i bur så är det ju inte en trevlig upplevelse att göra det första gången halvkrasslig hos veterinären.

Därför förespråkar jag burträning. Så att jag med gott samvete kan lämna mina hundar hos till exempel veterinären och veta att dom inte stressar hela tiden dom är där, utan faktiskt tar det lugnt och inte mår dåligt av situationen.

Boston i bur på utställning