Idag körde vi igång med "operation snitslar".
Fick nämligen tipset av Joanna att köpa ett gäng klädnypor samt färgglada plastpåsar
av något slag och tillverka egna snitslar.

Har nämligen inga snitslar sedan innan då Teo inte direkt är intresserad av spår.
Han kan spåra sådär någon gång ibland men det är ingen favorit om ni frågar honom.

Yra däremot älskar ju att spåra som sagt så nu var det dags för snitslar.
Vandrade in på ÖB och köpte klädnypor och ett gäng påsar.

Dock var de enda färgglada påsarna de hade givetvis mintgröna.
 En av de absolut fulaste färger som finns om ni frågar mig.
 Dom lär ju inte direkt synas så bra i en grön skog på vår och sommar heller för den delen.
Men det är bara en tillfällig lösning då mamma visste ett ställe med bra märkband,
sådana där som dom använder när dom kör orientering.
 Så eftersom vi inte åker ner till Kalmar för ens i jul så får vi köra med dom skitfula påsarna så länge.



Det färdiga resultatet blev så här,



Otroligt vackert.
Körde ihop en 12 stycken. Lägger ju inte precis 600 meter
långa spår till henne än så det får räcka.
Har precis varit ute och lagt ett så om en timma ungefär ska vi köra.
Spännande!

En långis med Teo blev det, faktiskt mycket härligare väder ute än vad man tror.
 Riktigt varmt idag! (jaa.. för november alltså)
Vi hann bara komma en liten bit så stötte vi på de här figurerna,


En pyttis och en megahund.
 Dessa 2 figurer hade stannat för att hälsa på varandra
 och undrade om de fick hälsa på Teo också.

Jag sa att det var helt ok att valpen hälsade på Teo men
på grund av storleksskillnaden mellan han och den vuxna hunden så sa vi tack men nej tack.
Äntligen en ägare som förstod varför och som var jättetrevligt
 trots detta och stod kvar och pratade en stund!


Bamse var en snäll och stilig kille på 3 år.
 Hela 84 kg väger han men det kanske inte är så lustigt med tanke på att han är leonberger/mastiff.


Leia däremot var aningens mindre men så är hon ju bara 3 ½ månad också.
Hon lär bli en stor stilig dam när hon växt till sig eftersom att hon är
en blandning mellan amstaff/dogo argentino.

Leias matte och Leia följde med runt på hela rundan!
Dock gick vi ju en långsam långrunda idag då eftersom att lilla damen hängde på.

Leias matte bor tydligen en bit i från oss bara.
 Hon berättade att hennes son som tydligen är lika gammal som mig köpt
 hunden för att den ska vara tuff och vakta honom.
Så otroligt tråkigt tycker jag, hoppas innerligt den kommer få fortsätta
vara lika glad och snäll som den är nu.

Dock så är det Leias matte som nu tar hand om henne hela tiden
 då sonen tydligen inte gör det, hon hoppades att hon skulle få fortsätta ha hunden istället.

Det hoppas vi också!


Teo hade kul med Leia. En dam i hans smak, mycket energi och bus.




Nya kompisar!

Något vi övar stenhårt på här hemma just nu är att korvarna
 inte ska vara i köket överhuvudtaget när man sitter och äter vid bordet.
Detta kan redan Teo och han vet mycket väl vad "Ut" betyder.
Dock så vet inte Yra vad detta ordet betyder än och hade vi bara haft henne
 hade vi antagligen inte brytt oss om att lära in det ordet heller.

Yra kör liksom på taktiken " Jag sitter bara lugnt ner och ser söt ut så får jag säker något".
Teo däremot är en jäkla buffel vid matbordet.
Och värre har det blivit sedan de nu är två stycken,
för ve och fasa om Yra skulle råka komma över något.

Teo som normalt sett så fint kan kommandot "ut" och nöjer sig med att sitta på andra sidan
 trösklen eller ligga på tvrums mattan och glo längtande har blivit lite bortskämd.
Ja, inte av oss här hemma utan av min kära mor och far.
Där hemma är det nämligen mer ok att tigga eftersom att vi bara är på besök
 och det är såååå roligt att se Teo igen ;)

Så ja, nu kör vi stenhård träning här hemma.
Inga bufflar eller bedjande korvögon vid matbordet!


Teo kör sin taktik "SE MIG!" hemma vid mamma & pappas köksbord

Någonting jag stör mig otroligt mycket på är barn som har noll respekt för hundar,
 eller ja andra djur för den delen heller.
Alla snackar jämt om att hunden ska vara "barnvänlig",
inte hoppa på små barn, inte vara hårdhänt, snällt gå undan när små barn kommer
och visa respekt för barn.

Barn ska väl då ha respekt för hunden också eller?
Jag har alltid levt mitt liv med hundar så för mig faller det naturligt.
Man låter hunden vara när den sover, man låter hunden vara när den äter,
 man är snäll mot den och drar den inte i svansen och
man går aldrig fram till okända hundar
.
Om man vill klappa en okänd hund så frågar man alltid ägare
samt låter hunden nosa på handen som man försiktigt sträcker fram.

De är de budord jag växt upp med, i en familj och släkt av hundmänniskor.
Nu förstår jag att självklart så växer alla barn inte upp med hundvana
föräldrar eller man kanske har föräldrar som är allergiska eller rädda för hundar.
 Eller folk som helt enkelt inte vill ha hund.

Men man lär väl för fan sina barn respekt mot djur ändå?
Det ska väl vara ett samspel mellan barn och hund
och inte bara hunden som ska vara snäll?
I alla fall inte i mina ögon.

Droppen som fick bägaren att rinna över kom igår.
 Jag stod och väntade på hissen med bägge hundarna,
 när hissen kom så var den dock full av killar i 7 - 10 års åldern så jag tog trapporna
 istället för att trängas med dom.

Genom hissrutan får ungarna syn på att jag har hundar och börjar jävlas med Teo
genom  att ropa på honom och skälla.
Teo som är världens snällaste tror ju att dom vill leka och försöker rusa ner för trappen.
 Ett problem är dock att matte är inte lika snabb, vår trappa är jävligt brant
och jag hade Yra under armen.
Detta resulterar i att Teo håller på att dra ner mig för trappen men
istället ramlar han de sista stegen och blir hängande tills jag släpper
kopplet då kopplet inte räckte till ända ner.

Jag svär för mig själv och tänker något i stil med "jävla ungar"
och tar mina hundar och går ut genom porten.
När jag kommer ut genom porten så står ungarna kvar och för att
verka lite coola inför varandra så ska ingen utav dom flytta på sig
när jag kommer med bägge hundarna.
När den ena ungen sedan böjer sig ner framför Teo, viftar med någon pappersbit och
med kaxig röst skriker "KOM DÅ, KOM DÅ!" så var det nog.
Då kunde jag som vanligt inte hålla mig längre.

Jag -  " Du ge fan i dom där dumheterna!"
Ungen glor kaxigt
Jag - " Vill du att han ska hoppa på dig eller? Vill du det?"
Ungen - "Näää...."
Jag - " Nä, ge fan i att hålla på så då!"
Ungen går iväg med sina coola vänner.

Så nu har jag också luskat ut att dessa barn bor ovanför mig.
 Jag lär antagligen få deras föräldrar på mig men dom är välkomna. J
ag kan ha en föreläsning för dom också.
Behövs säkert!

Nu vet jag att jag hotat ungarna med min sjukt snälla hund men det skiter jag i.
För vem får skulden om ungen hade kommit fram till Teo och Teo hade hoppat upp på honom
för att hälsa och ungen blivit rädd? Jo Teo.
Det är alltid hunden som får skiten, tyvärr.

Mer hundvettiga barn efterfrågas, inte bara barnvettiga hundar.



Fina Teo! (Bild lånad av Linda)

Strålande solsken och mindre värk i kroppen, äntligen!

Tog Yra i spårlina medan Gusten fick ta Teo i senilsnöre.
Härligt väder, inte alls kallt och lagom lerigt.
Den enda som klagade över leran var Gusten,
men så har han ju inte fantastiska hunterstövlar heller. Hehe.

Två ½ timma var vi ute och nu har vi två trötta korvar som tycker att livet är bra. Fin fint!










Pinne!

Idag blåser det som bara den och regnar. Ovanligt? Nää, inte så värst men tråkigt.
Vill ju släpa ut djuren på en långpromenad men dom hatar och då menar jag hatar blåst.

Dom fäller öronen bakåt och kryper längs marken så att det ser ut
som att jag brukar misshandla stackarna hemma.
Sen vägrar dom gå någonstans, alternativt Teo som tagit det ett steg längre
och kastar sig till varje buske, trappuppgång, träd osv för att ta skydd från blåsten.

Verkligen skitkul att gå med bägge dom 2 på en långis i blåst, tjoho.
Då har jag ändå fått höra "Ja men du får ju vänja dom!"

Ja, jo eller hur!

 Jag vet inte hur många gånger jag har släpat hundarna i blåst,
ignorerat att dom inte tycker om det och så vidare.
3 år senare - om man räknar från första dagen med Teo,
 så är jag på samma ruta så att säga.

Får väl fan köpa öronmuffar till dom snart.

Vad tycker era hundar om blåst och regn?

Många frågar mig nu när Yra är 7 ½ månad hur många tricks hon kan.
 När jag svarar att hon inte kan några än så är det en del som tittar på mig och frågar,
 "Jaha men vad kan hon då?"

Där skiljer jag mig nämligen från en del. Man behöver inte ha så jävla bråttom med allt.
Många ska lära sin valp sitt, ligg, give me five, spela död, rulla runt och gud vet allt på en gång.
" Titta vad duktig den är!"
Visst är det lät att dras med i sin iver att lära valpen massa saker och göra allt det där
 med valpen som man alltid drömt om och funderat ut
 och längtat efter i väntan på att få hem sin valp.
Men ha inte så bråttom!

Visst Yra kan sitt, ligg, vänta och stå. Inga särskilt roliga tricks va?

Grejen är att det jag lägger 100% på första tiden med min nya
valp eller ja nästan första året med den nya hunden
är att få hunden att funka i vardagen.
För den ska ju bo med mig resten av livet och vi
ska vara en del av varandras vardag, eller hur?

Alla har sina olika rutiner och har sina hundar till olika saker, det är jag medveten om.
 Mina hundar lever med mig & Gusten och får följa med på så mycket som dom kan.

Därför vill jag också att mina hundar ska kunna åka spårvagn,
gå i koppel utan att dra som 2 idioter,
 dom ska komma på inkallning, man ska kunna hantera dom.
  Titta i munnen, klippa klor, lyfta dom, titta i öronen.
Dom ska kunna vistas inomhus utan att riva hela lägenheten, dom ska kunna följa med till folk
 - om dom är medbjudna, utan att förstöra deras hem,
 man väntar innanför dörren tills kopplet tas av
och man har fått tassarna torkade om det behövs osv osv.

Teo kan allt detta.
 Han har blivit en helt underbar och trygg individ som kan anpassa sig i alla situationer,
 som går att ha med på stan, som inte bryr sig om bilar och ljud,
man kan ta med honom till veterinären och han står snällt still och
 han lägger sig ner och sover på spårvagnen.

Det mesta av detta kan även Yra och vi fortsätter träna på det varje dag.


Givetvis är det bra och kul med tricks, hjärngympa är alltid bra för hunden!
Teo kan en hel del och tycker det är skitskoj, särskilt med klickern inblandad.
Men så är han också snart 3 år.

Så nä, hon kan faktiskt ingenting ;)
 Men det kommer.

Jag har ofta fått frågan "om du inte skulle ha bostonterrier, vad skulle du då ha för ras?"
 Så jag tänkte visa er.
Det är en ganska lång lista kan jag säga!


Blodhund. Säger bara oh my god. Jag älskar hudveck och låååånga öron.
 Lagom päls också!
Men som sagt, en jakt och spårhund. Skulle med andra ord aldrig skaffa en.


Tibetansk mastiff. Vackra som bara den.
Mastiffens utseendet med rynkor och grovhet och med päls som en newfoundland.
 Mmmm! Dock är dom mentalt inte alls min typ av hund. Och dessa kräver frihet och yta - i massor.


Douge de bordeaux. Ja ni har ju antagligen fattat vilket utseende som tilltalar mig.
Dessa hundar är även underbart milda och trevliga.
Har träffat flera på jobbet som varit helt underbara!
Tyvärr har de ganska mycket sjukdomar och de jag träffat har inte blivit så gamla.


Mops! Roliga, söta, trevliga & glada!
Nackdelen här är att jag träffat alldeles för många sjuka mopsar.
 Tycker de flesta är för platta i nosen samt att de flesta är på tok för tjocka.
Tycker mopsar ska vara lite nättare i kroppen, inte runda.


Basset hound. Ja vad ska jag säga? Kolla ansiktet!!
Jakthund som sagt...


New foundland är underbara hundar som jag är uppvuxen med.
Här kan jag säga att de flesta uppfödare i Sverige enligt min åsikt numera föder upp
på tok för stora och tunga hundar som är alldeles för lösa i huden kring ansiktet samt för tunga öron.
Kan däremot säga att den dagen jag har hus och hittar en uppfödare som faller mig i smaken
då kommer en njuffe få flytta in!


American Akita, underbart vacker vakthund.
Vet dock inte särskilt mycket om rasens mentalitet eller sjukdomar.


Schäfer står högt på listan. Är uppvuxen med denna fin fina ras!
Dock ska den vara korthårig och i brukstypen,
det vill säga mindre och nättare i kroppen samt mer rak i ryggen än utställningsmodellen.
Gärna en grå som mammas och pappas.


Staffordshire bullterrier står ju även högt på Gustens lista.
En glad och trevlig hund!
Lite mer energi än boston annars ganska lika mentalt enligt min åsikt.


Bullterrier! Glada, trevliga och roliga.
I alla fall de jag mött på jobbet, supertrevliga helt enkelt.
Dock lite för envisa för mitt tycke.

Old english bulldog är en nättare variant av den
engelska bulldoggen och också friskare om jag fattat rätt.
Dock envisa som bulldoggar ska vara och väldigt ovanliga i Sverige.


Chow Chow. Vad ska man säga? Plattnosar med päls ju!

Ja ni ser, listan är ganska lång haha!
Men jag kan säga att nästa hund som hittar hem hit blir en boston till.
Helt underbar ras! ♥

Många skulle nog faktiskt kalla mig för rasrasist.
Javisst, jag kanske är det då faktiskt. Men mig stör det inte ett dugg.
Är mer i andras ögon det sticker.
Det som sticker i ögonen på en del människor är att jag inte
är för blandrasavel på något sätt överhuvudtaget.

Så låt mig klargöra följande för er,

Alla skaffar den hund de vill ha, renras som blandras och det får folk gärna göra för mig.
Är en självklarthet att man inte går och köper en hund man inte vill ha, det fattar jag också.

Skillnaden är att uppfödare av renraser har större krav på sig från kennelklubben. Det är hälsotester, MH:n, jaktprover, vallhundprover och allt annat som ska göras beroende på vad du har för ras.
Detta gör att det kostar mer att föda upp renrasiga hundar vilket i sin tur då
om man tänker logiskt gör att renraser är dyrare än blandraser. Helt normalt.

Så alla som klagar på att renrasiga hundar är så dyra så det är därför man köper en blandras, tänk efter.

Sedan är jag också fullt medveten om att inte alla uppfödare av renraser är perfekta
 och gör allt för rasens bästa i första hand och inte pengar.

Jag är helt medveten om att renrasiga hundar inte är friskare än blandraser.
 Blandraser är heller inte friskare än renraser,
 vilket många har fått för sig av någon underlig anledning.

Det jag däremot har väldigt svårt att förstå oavsett om
 det är blandras eller renras är varför man ska avla på allt!?!
Är hunden gullig så ska den självklart få sprida sina gener, är hunden ful ska den få sprida sina gener,
 är hunden snäll ska den få sprida sina gener
och kan den ovanligt mycket trix ska den självklart få sprida sina gener!!

Då är min fråga till er som säger " Ja vaddå?"
-  Gör detta din ras eller blandras avkommor till en friskare individ?
- På vilket sätt förbättrar du avkommorna?

Vilka meriter förutom att vara söt och snäll har din hund?
Krävs det inte lite mer meriter än så för att få sprida sina gener vidare?

Nu menar inte jag att alla ska behöva vara utställningsnördar
och att endast hund med champion titel ska användas,
för de behöver inte på något sätt betyda att de är friska.

Men lite eftertanke måste man väl ändå ha?
 Även som hanhundsägare innan man lånar ut sin hanhund till första bästa.
Passar våra individer ihop? Har dom egenskaper som är värda att föra vidare?

För ute i naturen får man knappast avkommor genom att vara söt...

För att återkomma till blandrashundarna.
Jag har absolut inget ont mot folk med blandrashundar, däremot folk som avlar medvetet på dom.
(och där kommer jag få tusen påhopp.)

Men då är min fråga till er. Tycker inte ni att det finns nog med stackare på blocket?
 För blandraser är faktiskt överrepresenterade både på blocket och hundstall.
Köp en hund på blocket istället som redan är satt till världen och är i behov
av ett hem än att ta ytterligare en kull blandisar!

Och passar de flesta raser ihop som de korsar hej vilt?
Nä, vaddå? Ska man tänka på rasens ursprung och ändamål?
Trodde att meriterna var att dom är söta...

Varför korsar man tollare med doberman?
Varför korsar man labrador med amstaff? Ja ni förstår vart jag vill komma.



Och för alla er som undrar, nej jag ska inte använda min hanhund.
Den ständiga frågan man får vart man än är bara för att man har en av varje kön.
 "Jahaa vad kul! Då ska du ta valpar?!"

Ja, jag ska ta valpar en vacker dag.
Nej jag ska inte använda Teo enbart för att han råkar vara hanhund och söt.
Han är den bästa, finaste, underbaraste, klokaste och perfektaste hunden
men trots detta ska jag inte använda honom.

Hälsa & psyke före utseende och pengar.
Så alla som funderar på att ta en kull valpar, kolla blocket och
vad ni själva har i andra änden av snöret innan.
Oavsett blandras eller renras.

Ikväll har Alex, Hannah & korven Ludde varit på besök det tyckte Yra var himla trevligt.
Ja Teo tyckte också det var trevligt men Ludde tycker Teo
 är lite läskig så Yra och Ludde fick leka istället :)


Yra ääääälskar att pussas


Korven Ludde. Ludde är ca 2 månader yngre än Yra, alltså ca 5 månader.
 Han är 75% cocker och 25% cavalier om jag inte minns fel.











Kan säga att Yra ligger som en död sill nu hehe ;)

Idag har jag haft en trevlig heldag med broder min (eller jaa, den är ju inte slut än.)
Vi har varit på stan, shoppat och käkat lunch på restaurang Athena.
 Athena måste man absolut äta på när man besöker Kalmar.
Är sjukt god mat där, laxen idag satt inte helt fel!
Mycket trevligt! :)

Efter all mat så behövdes en promenad så vi tog mina korvar och körde ut till fina Dunö.
Jättefint väder hade det varit hela dagen idag så det gjorde inte saken sämre.










Är så himla fint ute på Dunö och hundarna älskar ju vatten så passar dom perfekt.











Nu blir det chillkväll framför tv:n! :)

Här hemma har vi haft fullt upp så hann inte med bloggen igår.
Det har varit strålande höstväder idag och
 efter en tripp till staden med Linda så blev det promenad med korvarna. :)

Yra har ju som sagt fått ett regntäcke.
Det hade hon gärna varit utan om ni frågar henne.
Det var ju inte precis kallt idag men det ska börjas i tid tänker jag.
Bara att börja öva redan innan att vänja sig till de dagar de regnar!

Lättare sagt en gjort. Yra är envis som en mulåsna och jag lika så.
"Man kan inte gå med ett täcke på sig" menar hon medan att jag menar på att "nu skärper du dig och går".
Tror jag släpade henne efter mig ca 1 km av vår promenad.
Tur att det var i skogen annars kommer jag nog
 få en anmälning om djurplågeri på mig haha.


Efter 1 km åkte täcket av och Yra gick normalt igen, jäkla hund.
Men jag är inte den som ger mig!
Nästa promenad åker det på en stund igen, det lovar jag.

I morgon bär det av ner till Kalmar ett par dagar med korvarna.
 Ska hälsa på familjen :)
Ska bli en riktig hundvecka tänkte jag. Ut i skogen ska vi!
 Ska släpa med mamma och pappas hund med.
Teo och Yras allra bästa vän, schäfern Luna.
Spårlina, fjällrävenväskan, koppel, träningssaker,
belöningspåse och allt annat är nerpackat.

I morgon vid lunchtid bär det av!


Ledsen Yra  med täcke på får tröst av husse. De matchar varandra också, snyggt ;)

Gårdagen bjöd på promenad med Linda, Freja & Millan.
1 ½ timmars promenad samt att få springa runt och rusa
 av sig lösa gjorde susen för alla 4 hundarna :)
Det lyckades till och med vara lite solsken emellanåt och det blåste inte orkan, det ni!


Yra ääääälskar pinnar




Milhouse, Freja & Teo
(bild lånad av Linda)




Grabbarna grus!


(bild lånad av Linda)


Yra lyckades fasta på en bild tillsammans med de andra hehe
(bild lånad av Linda)




(bild lånad av Linda)



Vi bosatte oss hemma hos Linda ett par timmar,
där bjöds det på mat både till hundar och människor.
Teo & Yra var inte blyga precis.







På väg hem så slapp vi inte riktigt regnet... vi 3 fick en gratis dusch kan man säga.



2 dygnsura bostons på spårvagnen

Trots att det regnade på förmiddagen igår och det såg mörkt ut
 för Lindas & min lekdejt med hundarna så blev den av!
Det blev lite promenad, fika & ringträning.

Tyvärr bara en snabbis eftersom att jag skulle iväg på kvällen men det ska vi snarast ta igen!
Bokar av en heldag, det är det bästa! :)

Dock hann jag ta lite bilder i alla fall,



Grabbarna grus!





Yra höll koll så att inget kom smygande från skogen


Milhouse tyckte det blev lite kallt en sväng


Idag så är det ringträning inbokat hemma hos Linda med några stycken bostons med ägare.
Ska bli trevligt!

Här blåser det riktig storm nu, man får liksom släpa ut hundarna.
Ta ett lagom stort träd i sikte och satsa på att släpa in dom under trädet.
Om man har tur så regnar det nämligen inte lika mycket under trädet man hittar och då kanske
 man kan kissa där. Kanske.

Yra är smart, hon tvärnitar redan innan man hinner ut genom porten.
Hon liksom hör eller känner på sig att det regnar.
Teo däremot han travar på som vanligt och sedan utanför porten förstår han sitt misstag
och beskyller givetvis mig för det hela.

Huuuur kan du låta det regna matte?!

Nä nu har vi i alla fall klarat av sista kissrundan för idag och jag ska snart inta sängen.
Lite sliten efter 2 nätters jobb är man allt och imorgon är det dags igen. Både för jobb och personalmöte.

Så är jag då ledig från jobbet tills imorgon natt i alla fall. Jag sket i att gå och lägga mig och tog ut mina 2 korvar på långpromenad ( den 3:e korven skylller på att han är trött..)
Tyckte att det var lite kyligt och slängde på hundarna varsin stickad tröja. 
"Vafaan är det här?" menade Yra.
Har man varit valp vår och sommartid är det en viss överraskning när höst och vinter kommer så att säga.
Teo är ju novembervalp så han är van, även om han hatar det.
Varken täcke/overall eller stickade tröjor är någon hit om ni frågar honom.

Blev dock varmt efter ett tag när vi fått upp tempot så då åkte tröjorna av, vilket 2 hundar var glada över.


Vaaarför har vi en matte som är sadist?

Så var man hemma i Göteborg igen efter 4 dagar som har spenderats
 lite i Stockholm och lite i Kalmar.
Korvarna har varit hemma med Gusten och slappat i lägenheten,
det är de ändring på nu när matte är hemma igen hehe.
Började dagen med 1 ½ timma i skogen. Härligt!
Vi släpade med Gusten också när vi ändå var igång.


Min stora älsklingskorv vid näckrossjön






Efter svängen i skogen så käkade Teo & Yra mat som 2 vargar och sedan la de sig utslagna i soffan hehe.
Då passade jag på att ta en sväng till djuraffären här vid torget,


Ett stycke spårlina a lá 15 meter kom jag hem med. Nu jäklar ska det spåras och övas inkallning!

I eftermiddags var jag & Yra på möte på Partille BK. Vi pratade lite om rasmontern för Boston till MyDog utställningen och körde lite agility. Teo fick stanna hemma.
Han tycker inte agility är det roligaste som finns så han får följa med på andra saker :)



Några av hundarna fick vi med på samma kort i alla fall! Pixi, Diesel, Milhouse & Yra.




Edith var med idag!




Yra myra var skitduktig på agility. Eller jaa.. vi får ju inte köra så mycket än. Vi körde tunnel och det gick fin fint!






Medan de andra är på banan så får man vänta på sin tur


Agilityproffsen Uni (som är Yras moster!) & Nora väntar på sin tur


Fina Milhouse med Pixi & Diesel i bakgrunden




Pixi


Joanna hade även med sin stora kamera och fotade lite idag.
Min låg tyvärr på laddning hemma, så är det tyvärr ibland.
Hon tog bland annat lite bilder på Yra när hon kör tunnel. Kommer komma upp här sedan när jag fått av henne! :)

Vi må ha 2 boston här hemma men på de flesta punkter är det helt olika.

Yra kan se så sjukt oskyldig och ledsen ut när man säger åt henne när hon gör någon dumhet.
Hon fjäskar och fjäskar för den som fyat henne och fäller öronen så långt bak hon bara kan.
När hon sedan väl insett att hon fjäskat in sig hos personen igen så är den oskyldiga looken som bortblåst.
Då är det fritt fram att hitta på jävelskap igen enligt henne ;)





Va? nej jag har inte gjort något, never...

Teo däremot, jadu...
Hela livet är en fest! Allt är kul, heeeela tiden.
Fyar man så går det in i ett öra och ut genom det andra.
Behöver jag nämna att man får upprepa det mesta flera gånger innan det sitter..?


När ni ser detta förstår ni vad jag menar hehe.