Idag begav vi oss ner mot sjön en sväng med korvarna, tänkte att dom kunde få bada lite. Yra hade dock en annan tanke, nämligen jaga änder...

Kan säga att vi var lite oense om detta beslut med att jaga. Hon har nog aldrig upplevt matte så förbannad hittills i sitt liv (som inte varit så långt än men ändå..) Kan säga att när jag fick tag i henne, så hade vi ett mycket allvarligt samtal och Yra såg sedan ut som 7 svåra år resten av promenaden.

Misstag är till för att rättas till och förhoppningsvis har ungen lärt sig något nu då hon inte ens såg åt skatornas håll när vi gick resten av promenaden och hem.

Eller så har det lilla ljuset som tändes i hennes huvud slocknat till nästa gång, skulle inte förvåna mig...

Min icke jagande korv låg och kikade på änderna.