Den där Yra, ja hon är en helt egen historia. Yra är i största grad en dramaqueen och hyssmakerska.
Är det något som inte passar eller görs som det borde (läs pillar med henne hela tiden) så suckas det högljudt, öronen fälls bakåt och en min som påminner om ett övergivet biafra barn infinner sig inom 2 sekunder.

Det där med att fälla bak öronen är nämligen ett av hennes trumfkort. Ingen kan väl skälla på en sådan liten varelse som tydligt visar att hon är sååååå ledsen för det hon gjort, eller? Nä, precis.
Hennes trumfkort funkar nästan alltid och när hon upptäcker det så är öronen rakt upp igen på 2 röda.

Att hon desutom är mer närhetssuktande än en blodigel, charmar alla, älskar kel  och har en kropp som är som gjord av spaghetti gör ju inte saken lättare.

" Åh, hon är så mysig. Yra är min favorit! Hon är så gosig att klappa!" utbrister min lillebror.
Meh, "Teo då?" frågar jag. Till svar får jag att "Ja men hon är mycket mjukare, Teo känns som att klappa en tegelsten." Jaha, schysst då haha.


Ett annat trumfkort hon har är att bara helt enkelt låtsas om som att hon inte kan eller vet bättre.
"Mmm eller hur det är ju en hund" tänker ni. Men jodå, även detta lyckas hon med.
Detta trumf går ju så klart allra bäst att köra på hussen, han tränar ju inte hundarna så då vet han ju inte hur mycket dom kan heller. Och inte heller vilka krav matten ställer på dom, eller? Så tycks i alla fall Yra resonera.

När man ska köra detta trumfkort så tittar man helt enkelt på hussen och ser ut som att man antingen tänker att han är dum i huvudet eller så har Yra bara *poff* förvandlats bak till valpstadiet. Sitt? Eh.. jag kan pussa dig!!

Äter man ur Teos matskål och hussen kommer på en mitt i det så säger man bara "Amen hej husse! Kul och se dig!! Ska du ha en puss eller?!" för att sen dyka ner med huvudet i den förbjudna matskålen igen.

Hittar man henne inte här hemma så kan man bara sätta sig ner, ta det lugnt och vänta på att någon kudde snart ska börja röra sig och rulla fram över golvet som en klump, alternativt gå rakt in i väggen.
Då vet man att man har hittat henne. Bara att öppna och visa vägen ut genom örngottet.

Hennes många smeknamn Yran, myran, pissemyran, invalido, ungen, lilla djuret och fisen säger ju en del.

Ja den där Yran hon är en egen historia, men en himla rolig en!

Myran i full färd med att mörbulta stackars Edwin.

Att tugga och snutta på ändarna på mattes nya soffkuddar är något vi måste prata om Yra...

Inte OK!

BUSTED!

Tjohoo! Nu är vi ledig tills på söndag, hur gutt är inte det?!
Inleder dock ledigheten med regn och slask men kan ju passa idag när man behöver sova lite i alla fall.

Ikväll är det ju föreläsningsdax också, ska bli sjukt intressant och roligt. Ska skriva ihop ett inlägg om det sen tänkte jag. Om det kunde vara av intresse?

Föresten! Igår blev lilla Yra myra storasyster till 4 härliga små minikorvar. 2 tikar och 2 hanar, grattis säger vi till mamma Meja, pappa Muzze och Catta så klart! Kul!

Dessa små minikorvar ska jag nästan gosa ihjäl och fota massor när jag ska bo hos Catta inför utställningen i Västerås i april. Nu blir ni lite avundsjuka i alla fall? Hehe.

Bild är lånad av Catharina Franzén, kennel Chandis.

Liten börjar bli stor! 11 månader gammal är hon nu,
dags att beställa tid för patellaundersökning och ögonlysning.

Tycker jag hämtade hem henne nyss...




Chandis Yrhätta "Yra" 11 månader gammal!

Är den bästa kombinationen om ni frågar Yramyra!

Jobb i natt så det blir inte några träningstips för ens i morgon, kika in då!

Idag steg jag glatt upp ur sängen för att klä på mig och ta bägge korvarna på en fin promenad innan frukost, utvilad efter veckans jobbpass och på glatt humör.
Lyckan utbyttes tyvärr snabbt mot besvikelse....

SNÖ?!

Men kom igen... inte nu! Snöstorm desutom, jahapp.
Skulle inte förvåna mig om det blir svinkallt nu och att snön kommer hålla i sig tills mars. Själva snön är väl inga problem, är slasket som blir efter jag inte tycker om och så alla isfläckar förstås.


Att Teo inte tycker snö är någon hit det vet jag redan men Yramyra har aldrig sett så här mycket snö, marsvalp som hon är.
Snöflingorna yrde utanför fönstret så husse tog och lyfte upp henne under armen för att visa henne.
En av Yras hobbys är att följa allt som rör sig utanför fönstret med stor nyfikenhet så detta var inget undantag.
Sen blev det dags för första morgonkissen med husse och medan Teo kissade i racerfart och sedan ville springa in igen så var lilla damen överlycklig. Skitkul med snö ju!

Se där ja, en riktig bruksboston har jag fått, inte illa!

Myran är överlycklig över att vara hemma hos mamma & pappa med sin bästis,
 hon kan väl hänga med tillbaka till Göteborg?
Inte mig emot... undrar bara vad Gusten skulle tycka?


Snart så kommer det bli som vanligt här igen i bloggen med dagens tips och allt det andra.
 När man är nere hos släkt som vi är till den 2 januari så blir det dock mest bilder.
 Det förstår ni nog!

Myran har hittat sitt favoritställe här nere i Kalmar. Vedspisen mamma och pappa har i köket är en given hit, att sova där under där veden egentligen ska staplas har blivit en kvällsrutin.
Fattar inte att hon klarar av att ligga där, är sjukt varmt.
När hon väl orkar släpa sig upp för att gå och dricka eller göra något annat så kan man knappt klappa henne för att hon är så varm.
Dock så verkar hon trivas som fisken i vattnet och det är ju huvudsaken.
Inte ett enda tecken på att hon är för varm. Hon flåsar inte ens, och en del säger att bostons har problem med andningen.
Tsss! Hehe.