Dagens tips rör ett ämne som berör alla, för att vi alla hundägare en dag kommer behöva bearbeta detta ämne. På bästa sätt vi kan.

Den dagen vi behöver säga hejdå till vår bästa vän, vår hund.

Jag har både varit tvungen att ta bort egna hundar samt varit med på väldigt många avlivningar på jobbet och jag kan säga att nej, det blir aldrig lättare.

Något som jag tyvärr blir lite ledsen över ibland är när man ser gamla hundar och hundar som har ont som trots många års trogen tjänst vid vår sida inte får somna in när dom behöver.

Vem avgör när hunden ska somna in då? Har någon annan rätten att göra det än jag som ägare till min hund?

Nej, ingen annan förutom ägare och veterinär har denna rätt men ibland får man ställa sig frågan om man har kvar hunden för sin egen skull eller för hundens skull?

Många hundar får "gå kvar" för att ägarna vet att det kommer göra otroligt ont i hjärtat  då den dagen kommer då vännen ska åka till himlen.
Det är svårt att inse det som ägare till hunden, att vilja faktiskt se att hunden tappat livsgnistan.
Varenda pyttelilla tecken vill man se som "men jodå, hon är pigg ännu!"

Det jag vill säga med detta inlägget är att ibland även fast man inte vill se det så, så är det dags.
Jag har sett massor av hundar som kommit in för sista gången och som faktiskt hade "om dom fått bestämma" antagligen velat åka till himlen långt innan på grund av smärtor och annat.
Det är inte schysst, inte efter allt dom gjort för oss.

I detta fall får man tyvärr inte vara egoistisk.
Efter alla år vid vår sida är vi skyldiga dom att få ett fint slut, utan månader av smärta innan vi är redo att släppa taget.

                                       Vår fina Ozzy som somnade in för 2 ½ år sedan.