Jag fick frågan om jag kan skriva lite mer om hur jag har tränat med Teo (och tränar med Yra) för att få han att kunna gå lös och även om jag kan skriva lite om bra vardagsövningar.
Visst kan jag det!

Tänkte att jag kan lägga upp lite olika träningstips här då och då, annars blir det ett enda jättestort inlägg.
 Hur många orkar läsa det då? Hehe.

Teo och Yra är väldigt lika, men samtidigt väldigt olika. Vissa övningar kan man göra på exakt samma sätt med dom medan andra saker behöver man träna på helt olika vis.

Teo har som jag skrivit innan aldrig varit en sådan hund som rusar fram till folk av glädje och bara måste hälsa.
Han tycker om folk och blir superglad om dom hälsar på honom, han är sjukt snäll men han nöjer sig med folk han känner.
Eller folk han inser att han kan få något gott av eller en lekstund.

Teos grej är istället att jaga smådjur. Helst pippifåglar, som han dock aldrig hinner ikapp men ändå.
Teo önskar innerligt att han en dag ska lära sig att flyga så att han kan visa de där jävla gråsparvarna vem som bestämmer.
Jaga fåglar är ju inte det enda utan han skulle gärna jaga en katt, hare, kanin, hamster (som man kanske inte träffar lösa ute så ofta) rådjur eller annat, bara det springer.
Är själva springandet som triggar igång honom. Om djuret står still är det helt lugnt.

För att få honom att inse att det är en större fördel att stanna med mig än att springa efter pippifåglar så har jag tränat en sak som på vissa ställen kallas för skvallermetoden.
Först och främst gäller det att hitta en sak som motivera din hund.
Allt handlar om motivation, något som hunden älskar och gör nästan vad som helst för att få.
Det kan vara en köttbulle, en pinne, kyckling eller till exempel som i Teos fall en boll med snöre.
Ta reda på vad din hund älskar.

Jag har helt enkelt börjat med att ha honom i vanligt koppel, alltså inget "rullkoppel" på 8 meter.
När jag har fått syn på en hund eller t.ex. en kanin så har jag utan att säga något stannat.
Jag ropar inte på hunden eller fyar. När Teo själv väljer att titta på mig, kan ta allt ifrån 2 minuter till 30 beroende på hur envis hunden är, så slänger jag fram bollen och leker med honom samtidigt som jag berömmer.
Efter några gånger kommer hunden fatta att kanin = boll hos matte och då alltså komma självmant till mig istället.
Hunden talar alltså om för mig eller "skvallrar" om att det är en kanin där borta.
Kaninen blir alltså ett föremål som gör att man söker upp matte istället för att jaga den.
Matte är alltså roligare än kaninen.
Det handlar om att få hunden att tänka själv och att själv välja att komma till mig.

Detta funkar även om man har en hund som älskar folk till exempel. Kör detta med Yra när hon får syn på joggare, folk som promenerar och andra hundar. Hon älskar nämligen folk över allt annat och skulle gladeligen följa med vem som helst hem.

Det gäller bara att vara envis, konsekvent, ha tålamod och hitta något som motiverar din hund. När man ser att det funkar i vanligt koppel så kan man ju koppla på ett "rullkoppel" som ger hunden lite mer utrymme.
Då märker man om det man har övat även funkar när hunden är 5 meter i från en istället för att släppa den lös med en gång som nästa steg.

Kommer återkomma med mer vardagsövningar man kan köra för att få bättre kontroll och kontakt med sin hund när den är lös.
Hoppas detta tips hjälpte något! Om ni undrar något eller vill ha något mer förklarat så skriv gärna!